En stunds avkoppling på lunchen gör dig effektivare och piggare resten av arbetsdagen. Men snittlunchen för en chef är bara en halvtimme. Och många jobbar in lunchen för att de har för mycket att göra, eller passar på att ha ett möte till, visar en undersökning från tidningen Chef.

Solen skiner och just nu vill vi bara ut och andas in försommarluften. Men få chefer prioriterar en ordentlig paus och att äta i lugn och ro på lunchen.

Fyra av tio hoppar helt över lunchen minst en gång i veckan, nära två av tio gör det flera gånger i veckan. Och en normaldag tar chefer bara 30 minuters lunch i snitt. Det visar Chefs lunchundersökning bland drygt 2 000 chefer.

– Många tänker att ”om jag skyndar mig nu på lunchen, så kan jag bli mer effektiv någon annanstans. Då hinner jag klart och kan gå i tid från jobbet”, säger Eva Forsberg Schinkler, beteendemedicinare, ledarskapskonsult och Chefs hälsoexpert.

Men att tänka så får konsekvenser som stjälper snarare än hjälper på lång sikt, konstaterar hon.

– Om man vill ha mer energi in i sitt ledarskap får man det inte bara genom att äta. Det handlar också om hur man äter. Lunchen är en tid för återhämtning. Då blir vi mer effektiva resten av dagen.

Som med så mycket annat i en pressad jobbvardag handlar det om prioriteringar och planering, menar Eva Forsberg Schinkler.

Över hälften av cheferna som jobbar in lunchen säger att de gör det på grund av att de har för mycket att göra.

– I en chefs värld finns det inte något som heter att inte ha tid. Det handlar om att ta sig tid. De mest framgångsrika ledarna springer inte från ena mötet till det andra, de prioriterar. Om inte du ser till att må bra, hur ska dina medarbetare må bra?

En majoritet av cheferna i undersökningen lägger i snitt 20–40 minuter på lunchen. Bara 16 procent tar 50–60 minuter och knappt någon mer än det. Men Eva Forsberg Schinkler menar att 20 extra investerade minuter betalar igen sig i vad man får gjort resten av dagen.

Hälften av cheferna i undersökningen uppger att de har jobbmöten på lunchen en eller flera gånger i veckan, oftast med interna kontakter för att stämma av.

Just detta tycker Richard Tellström, etnolog ­och måltidsforskare som synts i SVT:s ”Historieätarna”, är det som utmärker lunchen i dag – att det är en affärslunch. Det gäller även, menar han, när man äter med sina kolleger och har interna möten.

– Man äter med arbetskolleger, pratar jobb och har positioner att bevaka och kan inte vara som hemma. Lunchen som avkoppling existerar nog inte överhuvudtaget för chefer, säger han och blir inte förvånad över att 14 procent av cheferna i undersökningen oftast äter ensamma.

Annat var det förr. När lunchen först kom som en tudelning av arbetsdagen, i samband med industrialiseringen i skiftet 1800- och 1900-talet, gick personer på chefsnivå oftast hem och åt lunch. Det var en familjestund och avkoppling. Det var också då man började äta en varm tillagad lunch, en vana som sedan togs upp av arbetarklassen under 1920- och 1930-talen.

Men även om Richard Tellström ser det som svårt att få till avkoppling på lunchen i dag, särskilt för chefer, är han positiv till lunchen som mötesform.

– Mötet över mat är en oslagbar form, därför att den är mer informell. Man kan inte dela en måltid med en fiende, man har en gemenskap. Därför kan man också göra stora affärer över en lunch. Och så är det trevligt, det är en viktig del av att vara människa.

Den representativa lunchen växte fram under 1960- och 70-talen, i samband med att kvällsrepresentationen försvann. Tidigare hade man representerat i hemmet och chefskapet bestod i praktiken av två personer, en man (den formella chefen) och hans hustru. På 1990-talet växte sedan den nya typen av affärslunch fram, där någon kanske inte ens bjuder utan man använder lunchtiden till att knyta kontakter eller avhandlar pågående affärer eller projekt.

Förutom att äta, ha möten och träna, finns det chefer som väljer att göra helt andra saker på lunchen. Bland de svarande i undersökningen finns powernappare, de som går ut med hunden eller gör ärenden samt några som löser korsord.

– Den bästa att avgöra om något ger dig kraft och energi, eller stjäl detsamma, är ju du själv. Om du är en högpresterande chef är det så du bör tänka med lunchen, ”hur får jag mer energi och kraft att leda andra människor?”